Jazz & Swing

På sätt och vis kan Lindy Hopens historia härledas tillbaka till år 1865 då slaveriet avskaffades i USA. Behovet av en egen identitet växte fram i det svarta USA.Staden New Orleans hade en särställning, eftersom den representerade en blandning av en rad olika traditioner och kulturer. Staden hade varit fransk och spansk innan den blev en delstat i USA. Det fanns alltså traditioner som var förknippade både med Afrika och med flera olika europeiska kulturer. New Orleans blev centrum för en ny musikform, jazzen, som växte fram vid 1900-talets början. 

På 1920-talet uppstod en riktning inom jazzen som kallades för swing, med kända orkesterledare som Fletcher Davidsson och Duke Ellington.

Nya danser

Med utvecklingen av nya musikstilar skapades det också en rad nya danser: one step/two step, charleston, foxtrot, black bottom, med flera. Ur dessa danser växte det också fram en dansstil som var något av dansens "dammsugare", som gav utrymme för mycket improvisation och som plockade åt sig steg från andra danser - den fick namnet Lindy Hop.

Den svarta stadsdelen Harlem i New York utvecklades till ett nöjescentrum. Där fanns flera olika danspalats. Det mest kända av dem alla var Savoy.

Namnet Lindy Hop

1927 gjorde en ung postflygare en bragd som var en världsensation. Svenskättlingen Charles Lindberg flög över Atlanten från St Louis till Paris på 33 och en halv timma. Han visste inte att han därmed också skulle ge namn åt en dans. 

En av de mest namnkunniga dansarna, George "Shorty"Snowden, deltog i en maratondans i samband med en välgörenhetsgala. Sin vana trogen tog han några improvisatoriska danssteg. En reporter frågade efteråt vad det var han gjorde. George "Shorty"Snowden tänkte efter ett ögonblick och förklarade sedan "I am doing the lindyhop", syftande på Charles Lindbergs flygning. 

Vad som är orsaken till att dansen kallades för jitterbugg när den kom till Europa och Sverige är mer oklart. En förklaring är att det ordagrant betyder "darrig lus". Men det finns också de som anser att namnet syftar på "has the jitter in the legs", det vill säga bakfylla. Men en sak är klar. Fylla och Lindy Hop går inte ihop. Och på dansstället Savoy förekom inte någon alkoholservering.

Kasta sin partner

En av dem som beundrade George "Shorty" Snowden var den unge Frank Manning, som hade börjat planka in på dansställen, ivrig att lära sig dansa. Hans mamma (som var en van dansare) sade till honom att "du är alldeles för stel". Men Frank Manning var envis och lärde sig dansa. fick så småningom tävla mot sin idol Georg "Shorty" Snowden. Frank Manning hade noterat att George "Shorty" Snowden och hans partner "Big Bea" (som var betydligt större än "Shorty") avslutade sina nummer med att "Big Bea" bar "Shorty" på sin rygg. Inför tävlingen tänkte Frank Manning att han skulle kunna utveckla det steget, till exempel genom att kasta sin danspartner framåt över ryggen. Det var början på det som kallas för "airials", det vill säga de kast som vi är så vana vid att se på gamla jitterbuggbilder från Nalen. 

Frank Manning har under många år kommit till Sverige för att hålla danskurser i samband med danslägren i Herräng.

Svensk bugg

Ur Lindy Hop skapade svenska danslärare det som vi i dag kallar bugg och som alltså är en svensk dans. Buggen är mer upprätt (därmed mer europeisk) än Lindy Hopen. Den är mindre komplicerad och lättare att lära sig. Buggen kan sägas vara ett resultat av svensk folkrörelsetradition. När Folkets hus-föreningar och nykterhetsloger växte fram i början av seklet blev dansen något av en folkrörelse i Sverige.Fortfarande är svenskarna ett av världens mest dansanta folk. 

Anm: Texten hämtad med tillstånd från Midtown Lindy Hop där det Lars Ströman som från början skrivit detta avsnitt om Lindy Hop på den nedlagda hemsidan för dansföreningen Ramsberg Savoy